En sådan där dag...

Idag har vart en "sådan där dag"... Du vet, sådana där dagar man bara vill ska gå över, och som man kan glömma och som man aldrig ens kommer ihåg om man så försökte, när man ska återkalla dem ett år senare. En sån dag är det idag, fullständigt meningslös, men samtidigt en dag i min historia som kanske var tvungen att finnas där för att min livsberättelse skulle bli hel. Vem vet.

Jag har inte gjort något särskilt och vill inte göra något särskilt heller. Har mest sovit, skrivit och även då och då kollat in Blocket-annonser eftersom jag försöker hitta en vän till Ninni, min nymfparakit. Annars har dagen vart totalt värt att glömma på alla sätt. Jag jobbar med min skrivkurs och det är väl bra, spelar in podden, det är också bra. Men humöret är extremt lågt och jag vill egentligen mest sova för inget underhåller mig just nu ändå. Inget är roligt.

Kanske är det ett tecken på att nåt är fel med min medicinering, vad vet jag. Kanske är det ett tecken på att det helt enkelt är fel på mig. Jag har svårt att se något som är rätt med mig just nu, dock. Och då är det ju lätt att man bara gräver ner sig. Men det får vara en sådan dag isåfall.

Att leva med PTSD är det svåraste jag vart med om, för man blir så skadad av den här traumahjärnan. Allt som triggar igång mig gör mig rädd. Allt kan va triggande, till och med sådant jag inte visste var det. Min hjärna är helt enkelt oförutsägbar pga trauma och jag gillar det inte alls. Jag vill ha förutsägbarhet. Men jag kan inte schemalägga mina triggers hur mycket jag än det vill och hur mycket det än skadar mig att jag inte veta när det kommer hända.

En sak som buntband (eller kallas dom kabelband?) som byggarbetare använder kan ge mig flashbacks. För mitt våldsamma ex brukade sätta fast mig i sängen med dem när jag inte ville ha sex med honom, men han ville det och försökte hindra mig från att göra motstånd. Så det ger mig flashbacks när jag ser såna på gatan bredvid byggställningen eller så.

Stora skägg ger mig flashbacks för alla tre killar som våldtog mig hade stora skägg av nån anledning. Att höra en bil gasa och köra snabbt gör mig kallsvettig pga att jag blev våldtagen i en bil. Och sådana ljud hör man ju hela tiden nästan. Så det är ju inte konstigt att jag blir helt slut av allt det här heller.

Såna här dagar går åt att tänka på allt jag kunde gjort annorlunda. Eller att önska jag vore någon annan. Att om jag vart en neurotyp cis-hetero man så hade jag aldrig råkat illa ut på samma sätt. Det är sorgligt att vissa människor fått mig att bli så missnöjd med den jag är.